Ja, jag kanske får lov att förklara mig lite och inte bara slänga ur mig nåt sånt där utan vidare. Men i alla fall, jag vet inte om man kan kalla det förbannad, kanske snarare frustration på hög nivå! För det är som så här; att det går fyra utbytesstudenter från Singapore i våran klass den här terminen, och jag har suttit och spanat på en av dom (neeeej, inte spanat på det sättet, aa ni kommer förstå när ni läst lite längre).
Det är så att den här killen kan snurra med pennan runt tummen och lite sånt! Och jag har försökt titta och se hur han håller och hur han gör, men det är då f*n stört omöjligt! OM det överhuvudtaget ska kunna vara möjligt, så måste jag få tummen att hoppa ur led, men samtidigt på något sätt att den fortfarande är fungerande… Så ja, jag blir frustrerad och lite förbannad!
Men, jag har dock lovat till mig själv att han ska lära mig hur man gör innan han åker hem! Problemet är dock att han ännu inte vet om att han ska lära mig, men en sak i taget. Fast en sak står klart, att han (om han går med på att försöka lära mig) kommer bli totalt frustrerad på min abnormala hand och totala inkompetens och förvånas över min finmotorik – och dess totala avsaknad!
Men, jag har dock lovat till mig själv att han ska lära mig hur man gör innan han åker hem! Problemet är dock att han ännu inte vet om att han ska lära mig, men en sak i taget. Fast en sak står klart, att han (om han går med på att försöka lära mig) kommer bli totalt frustrerad på min abnormala hand och totala inkompetens och förvånas över min finmotorik – och dess totala avsaknad!
Aja, jag återkommer med hur det går!
Read me, seed me, and tell your friends about me // Il poeta della luna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar